lördag 18 augusti 2007

Svd är ute efter min son

Det susar i björkarna vid Knon.

Det viskas om att SvD i Stockholm ondgör sig över cynism, förakt och våld bland besökarna i Stockholms nöjesvärld. Med goda skäl. Med väldigt goda skäl, även om den geografiska platsen knappast är fullt så lätt avgränsat. Fenomenet är tyvärr, större mer utbrett och svårkontrollerat än så.

Men galla bör spottas i rätt vindriktning.

Skribenten kopplar Alex till fenomenet våldtäkt och övergrepp i Stureplans skuggmarker. Det är ärerörigt och osedvanligt okunnigt.

Hade skribenten bemödat sig om att följa med, hade kopplingen varit omöjlig.

Avarterna bland vissa av Stureplansklubbarnas besökare och deras attityder och beteende är många. Bra att diskutera dem. Men kanske är inte det allra mest angelägna att personifiera angreppet med den person, Alex, som mer än någon annan sett torftigheten, identifierat och publicerat grovheterna, tagit avstånd och hånat dumheterna samt häcklat utövarna.

Ni har samma avsikt, Anna Larsson och Alex. Kroka arm istället. Bilda pakt. Lägg upp en strategi. Men först, Larsson: Läs på. Stärk argumenten, ta reda på orsakerna, hitta rätt måltavlor, var noga i argumenteringen och ge bevis på konsekvenserna.

Och kom igen.

23 kommentarer:

Lusse sa...

Ja det var pinsamt, inte professionellt alls...man ska granska sina källor mer noggrannt. Ha en angenäm lördag!

Anonym sa...

Håller med dig! Anna Larsson är played out som Aqua di Gio!

Ron Paul sa...

Mycket bra skrivet. Detta case är väääääldigt closed.

Hanna sa...

Har man någorlunda djupseende (och tid att analysera) kan man se förbi det ytliga i bloggvärlden, sålla nonsensinläggen från de med mening.

Jag har en tendens att alltid se saker direkt på djupet, vilket ibland gör att jag inte ser riktigt samma saker som andra (kan vara mycket jobbigt ibland).

Det positiva med detta, är att jag t ex direkt såg att Alex var briljant, jag sållade helt enkelt bort alla könsord mm i hans texter, för jag tycker det är ointressant och vet att sådant bara är till för att väcka uppmärksamhet och dra till sig fler besökare (eftersom de flesta människor ser saker på ett ytligt plan, och då lockas av sådant).

MEN, och nu kommer det stora men:et, i denna mediadjungel vi befinner oss i idag, med allt surr runt oss, alla korta snapshots, alla ytliga bekantskaper, all ny information.... har tyvärr många (speciellt de som är under stark press, eller har en tendens att se saker på ytplanet, och missa djupet) svårt att reda ut "vem som egentligen menade vad", och det är lätt hänt att bara "ta saker rakt av", göra ytkopplingar. Det kan hända den bästa (och även vissa renommerade tidningar).

Vad skall man göra åt detta? Det är nästan en omöjlighet idag att sätta sig in i varenda liten hörna av varenda liten debatt, vara med "där det händer" - för det händer ju på så förtvivlat många olika platser samtidigt! Det skulle vara en livsuppgift att hinna plöja igenom allt material som publiceras, i en allt snabbare takt, allt fler vill göra sina röster hörda.

Såååå... vad göra? Jag tror på att för det första fokusera - vad vill jag, var vill jag lägga min tid. För det andra, är det viktigt att som skribent vara ganska tydlig. Menar man en sak, kanske man inte i vart och vartannat blogginlägg skall visa motsatsen.... då kanske man har överskattat sin publiks förmåga att skilja ut ironi från allvar.

Visst, det är alltid kul att nå ut till en stor publik, men till vilket pris? Till en början kanske det är ett nödvändigt ont att använda ett visst språk, för att fånga upp en stor publik, men sedan?

Man måste kunna se brytpunkten, när det är dax att byta spår, tala klarspråk, börja ta sin publik på allvar. Kanske detta skulle minska missförstånden.

m sa...

Jag gillar dig...

Anonym sa...

Sjukt bra skrivet!!

Anonym sa...

hanna

Din kommentar är så bra!
Tack!

Anonym sa...

Fantastiskt bra skrivet!! /Anna

Anonym sa...

Hej. jag är en tvåbarnsmamma mina bästa år (22) och jag har två söner med bara ett år emellan. jag tycker det är så kul att läsa om er familj eftersom jag funderar på om mina egna barn en dag kommer att få lika fin kontakt som dina söner verkar ha.Sen att du är BÅDE journalist och advokat, båda delarna yrken som jag själv dröm om (la dock ner planerna för fastighetsmäklare istället) gör ju inte saken sämre. Kul att "lära känna" mamman dvs, hjärnan, bakom de andra bloggarna....(det är judu som uppfostrat de att bli dem de är)hahah
/Erica i ösd

Leif sa...

Allt som Alex skriver är ju inte alldeles lysande. Den har dock sina ljuspunkter och många sådana!

Just den refererade kolumnen i SvD kan jag delvis hålla med om. Alex inlägg från 31/7 är ju pubertalt eller snarast omoget. Eller för att citerade Dig själv: "Organ slutade vara medialt spännande i slutet av 60-talet. Sedan dess frodas sånt mest på kultursidorna. Till just ingen upplysning eller glädje."

Anonym sa...

Hanna, du missade brytpunkten någonstans efter halva ditt inlägg... Hoppas det här är tillräckligt kort och koncist att du inte går in på djupet utan faktiskt inser vad det korta budskapet är...

Anonym sa...

"ge bevis på koneskvenserna"... alltså, konsekvenserna av VAD exakt? Tycker du är jävligt otydlig (du verkar lost snarare för jag tror inte ens du själv vet vad du menar).

Anonym sa...

är ju helt idiotiskt att kräva presentation av bevis... bevis, typ fingeravtryck eller? du menar kanske argument? blev lite kortslutning i skallen kanske?

Calle Fridén sa...

Jag måste säga att jag tycker du misslyckats föra över mänskliga värderingar till din son. Han är extremt ouppfostrad, ohyfsad och obildad - hur kan DU ens ta honom i minsta försvar?
Ja, han är en symbol för Stureplanskulturen. Vad annars kan man vara när man tidigare skrivit för ett webzine som heter Stureplan?
Tragiskt är vad det är. Man slutar inte vara förälder bara för att ens barn flyttat hemifrån. Man slutar inte förvånas över hur egendomligt vissa föräldrar reagerar när deras ohängda ungar får rättmätigt skäll av grannarna.
Jag hoppas verkligen att alla andra föräldrar lyckas bättre

Anonym sa...

Hanna skrev en fullständigt begriplig och väl igenomtänkt analys.

Det går inte att, som Alex, tro att man kan frånta sig ansvar för det skrivan ordet, genom att vara absurd i sina inlägg.

Han drar med sig en sort hyenepack. Sådana som njuter av när andra förnedras. Dessa avgudar Alex. Och många av dem låtsas t o m begripa han avsikter till 100%.
Andra är rent ut sagt skitskraja för honom och den maktposition han nu har.
Ingen törs erkänna det.

Anonym sa...

Det hela är lite intressant. Och Schulmeister rockar. Hej svejs.

Anonym sa...

Avundsjuka tråkiga idioter... Det är precis vad ni är. Förstår ni inte humorn eller stör er på det, LÄS INTE BLOGGARNA!!!!!! En enkel åtgärd som kommer att ge er en sak mindre att gnälla över. Fast vad ska ni fylla ut dagarna med då? Börja reflektera över er själva, det lär ju ta 1 minut eller så.

Anonym sa...

Tack Calle Fridén för ditt inlägg.

Schulmans bygge skakar i dess grundvalar bara för att SVD skriver en lite artikel om bloggfenomenet.

Och morsan skyndar till undsättning, uttrycker med bestörtning : de är ute efter min lille son!!! Hahaha ! Rena paranoian ! Det var länge sen jag skrattade så gott.

Vad finns det för anständighet i att en vuxen " man " som uppträder i det offentliga rummet i första hand mobbar kvinnor?
Tex Anna Books fetma
Rosings sexualitet
Att vara snygg bakifrån
osv osv

Alex är en fjant vars största nöje är att kränka andra människor. Han får ett koppel epigoner med sig. Han förråar sin omgivning och är en skändlighet för hela bloggossfären.

Anonym sa...

du måste skriva oftare!

Anonym sa...

Hanna, Calle Fridén: är ni allvarliga?

Anonym sa...

Oj, vad intressant du skriver!

ET sa...

Trodde att SvD-skribenten själv var det abosoluta avskrapet men i denna kommentarsrad anser en del tydligen på fullaste allvar att en man (Alxe) ska stå till svars för ett par vidriga våldtäkter utförda av tre andra män.

Hur vrickad är då inte er verklighetsuppfattning?

Stå på dig mamma Schulman :-)

Anonym sa...

"Men galla bör spottas i rätt vindriktning"? Fast nu är det väl ändå så, att kära Alex livnär sig på att spotta så många som möjligt, så hårt som möjligt, rakt i ansiktet! Hur kan du i hela friden ha missat detta, lilla mamma?